No pants, no problem

Den här vecka hade jag byxor på mig för första gången på två år. Och nej, jag har inte gått med rumpan bar de senaste 24 månaderna (eller nått sånt), utan det finns andra plagg att bära.

giphy-nopants

Jag har haft på mig leggings och olika versioner av strumpbyxor till klänning och kjol. Anledningen? Alla mina jeans var så tajta att när jag gick upp i vikt så blev de så obekväma att det inte var värt kampen. Sen gick jag upp lite mer och då slutade jag ens prova dom byxor jag hade, mest för att spara mig ångesten av att känna mig fet och inte gå i kläderna.

Men för några veckor sedan tog jag mod till mig och gick till en butik och provade ut byxor som passar, då i en större storlek än de som har hängt och stirrat på mig i garderoben. Och den här veckan, när det varit riktigt höstigt så blev det premiär. Det gick bra och jag kan nu uppskatta byxor med hög midja.

Men annars är det jäkligt nice utan byxor.

risky-business

När man mår sådär halvdant och har en dålig dag

Idag var ingen bra dag. Jag känner mig låg och orkeslös… och lite illamående. Men fördelen med dagar som dessa är att de tar slut.

bad-day-funny

Har en period av sämre humör, som sammanföll med ”den” tiden i månaden, så tillsammans blir det som en grått hål man måste ta sig ur. Men ur ska jag!

Idag fick jag även veta att den PT jag precis börjat träna med har bytt jobb och jag ska få en ny PT. Känns lite jobbigt, men jag kan ju även förstå honom. Jobbigt för mig att jag måste ”börja om” med en ny, för jag tyckte det var nervöst nog att behöva förlita mig till en person, och nu måste jag göra det igen. Och så tänkte jag att det skulle bli startskottet på min satsning att komma i form, att det skulle hjälpa att behöva stå till svars inför PT, och nu blir hela det där framskjutet. Ja, jag vet att jag själv kan pallra mig till gymmet, men det är så JÄKLA SVÅRT att komma igång!!!

bad-day

Men att vara medveten om att man inte mår helt okej är ett steg i rätt riktning. Nu kan jag reagera på ifall det blir värre.

Pinas och plågas på gymmet

Man vet att det är dags att börja träna när man blir helt slut och trött i musklerna när man kämpar för att knäppa sport-BH:n. Så idag var det dags, första passet med PT:n.

Började med ett fystest i form av burpees. Asså finns det nått värre än burpees?! Orkade med 16 på en minut. Förhoppningsvis blir det bättre framöver.

Sen blev det andra hemska saker som chins och planka. Och mindre hemska saker som sittande rodd och nån rygg-övning. Allt avslutades med 15 minuter på löpband, med powerwalk i brant uppförsbacke.

Allt kändes jobbigt som bara den, men det är lite så det är när man försöker komma igång med träningen.

Jag var helt slut när jag åkte hem. Duschade och lagade sen lite mat. Det blev relativt nyttigt middag, men kycklingbacon tillsammans med äggröra och gröna bönor. Det känns alltid lättare att äta lite bättre när man tränar, som att man är lite mer motiverad.

img_6376

Men nu är det inget pass imorgon, utan nästa är på onsdag. Bäst att börja mentalt preppa.

 

Boka-ångest och semester-pepp

Varför blir jag ett sånt jäkla nervvrak när jag ska boka nått? Alltså nått lite större, inte en pizza för hemkörning, utan saker som resor och hotell.

Det var dags att boka hotellet för Puerto Rico-resan och det enda jag kände var:
giphy-nervousDet är precis som att när jag måste gå in med en större summa pengar så låser det sig nästan i huvet på mig.

Jag har nu, två gånger, gått igenom den här cykeln och jag börjar få grepp om det här med att resa ensam. Fördel: Du kan ta alla beslut själv. Nackdel: Du MÅSTE ta alla beslut själv. Först gällde det flyget, nu var det hotellet.

Fast det finns en annan fördel, om det blir nått strul behöver jag inte stå till svars inför nån annan än mig själv eller behöver höra någon annan gnälla. Men jag har ingen som kan hjälpa mig heller.

Men nu är dom stora besluten tagna. 1: Flyg är bokat och betalt. 2: Hotell är bokat och betalt. 3: Visum är fixat.

Det blir nog bra. Det kommer i alla fall kännas helt fab att i slutet av november lämna kontoret, hoppas på ett plan och åka till solen en vecka. Medans alla andra är kvar på kontoret. I mörkret. Och kylan. Och tristessen.

giphy-excited

Jag har blivit med PT

Jag inte riktigt hur det gick till, men… eller jo, jag vet precis hur det gick till. Jag gick till SATS och betalade en shitload för att nån ska skrika på mig två gånger i veckan och sedan säga åt mig vad jag ska träna andra dagar.

sats-haninge

Jag har aldrig haft en PT förut. Vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Vi har bokat in två pass i veckan hela oktober och jag har fått veta att det vore bra om jag powerwalkade på morgonen de dagar jag inte tränar. Det känns vettigt. Om jag under oktober ska göra en ordentlig ansträngning när det gäller träningen så är det bara att köra på.

Jag åter på solsemester i slutet av november och det vore skönt att ha blivit av med lite extra kilon och känna att jag kommit i ordning med formen lite grann.