Chip me, please

[dropcap]H[/dropcap]ar ni hört talas om biohacking? Det är när man tittar på människokroppen med ett hacker-synsätt, tänk som en datahacker fast för kroppen. Ett exempel som du kanske hört talas om är de som gör ett implantat med ett mikrochip i, vanligste fall, handen.

Jag skulle inte säga nej till ett microchip i handen. Det skulle vara rätt coolt att testa och jag har sett chippen, dom är väldigt små.

Jag var en gång på ett event där det fanns en möjlighet att skaffa den här typen av implantat, men just då kände jag inte att spendera 1500:- på ett implantat som jag inte är kunnig nog att programmera var en bra idé. Om det kommer en möjlighet i framtiden att skaffa ett så kommer jag göra den, men bara om det kommer med lite support så man kan få hjälp att programmera det. För det finns några grejer jag lätt skulle vilja ha på ett chip i handen.

Gym-kortet – Varför måste jag ha detta som en separat kort som är bundet till mig som jag måste scanna varje gång jag ska gå in. Ladda mig medlemskap på mig hand-chip så minskar vi risken att jag glömmer ta med mig det.

SL-kort – Eftersom jag använder det minst två gånger dagligen så är det en hemsk tanke att jag skulle tappa bort det eller att nån skulle sno det. Låt mig ladda mitt månadskort på mitt hand-chip så behöver jag aldrig sakna mitt enda färdsätt, även om jag skulle vara stupfull och på väg hem.

SJ-biljett – Detta går tydlige redan att få, men undrar hur fanken man gör. Ringer man SJ:s kundtjänst och bara ”hej, jag vill köpa min nästa tågbiljett på hand-chippet”. Nog för att deras app är rätt vettig nu för tiden, men att slippa även den vore väl nice. Fast, man kan ju inte köpa biljetten med chippet, så man slipper nog inte appen ändå.

Är du nyfiken på att läsa mer om biohacking, så besök https://biohacking.se/

Nyord 2017

Jag älskar språk, har vi pratat om det förr? Det gör jag i alla fall och jag tittar alltid på nyordslistan. Ofta tycker jag att det är rätt myckte struntord på den, men i år kändes det som om det fanns massa bra ord. Här är mina favoriter:

Alternativa fakta – Uppgifter som presenteras som fakta trots att de står i strid med vad som kan utläsas av det informationsunderlag som finns.

Cringe – Pinsam

Doxa – Lämna ut en privatperson genom att publicera känslig information på internet

Döstäda – Rensa ut och sortera personliga tillhörigheter för att undvika att anhöriga ska behöva göra detta efter ens bortgång

Fejkade nyheter – Osanningar som sprids som sanningar i medierna (kallas även fejknyheter, falska nyheter)

Grit – Uthållighet och hängivenhet i arbete mot långsiktiga mål.

Killgissa – Påstå något på ett sätt som gör att det verkar som om man vet vad man pratar om fast man egentligen bara gissar

#metoo – Hashtagg och benämning för en rörelse som går ut på att motverka sexuella trakasserier och övergrepp genom att många delar med sig av sina erfarenheter av detta

Sekundärkränkt – Upprörd av en kränkning riktad mot en annan person

Serieotrohet – Det att se ett avsnitt av en tv-serie utan att ens partner, som följer samma serie, får vara med

Veganisera – Göra en vegansk version av en maträtt som traditionellt innehåller animaliska produkter

Viralgranska – Källkritiskt granska uppgifter som sprids snabbt på nätet

Vill du läsa mer så finna hela listan hos Institutet för språk och folkminnen.

Tankar från Finland

Jag tog en långhelg och åkte till Finland för första gången i mitt liv, Helsingfors för att vara mer exakt.

I första hand var det för att hälsa på en kollega som bor där, men också att första gången besöka ett av våra närmsta grannland. Dessutom fick jag en chans att titta på deras inte ens en vecka gamla kontor.

Jag har en tendens att fundera på helt random saker i vardagen (ska vi prata om hur man väljer vilka dörrar som öppnas på tunnelbanan?), så här är några av mina reflektioner efter en helg i Helsingfors.

Det finns inte bara en eller två sorters lakrits i hyllan, det finns en hel hylla! Det är verkligen ”The Land of Salmiaki”, det är som nationalgodiset och det är lika mycket lakrits i godisutbudet som resten av godiset tillsammans.

Nordic Morning Helsinki office

Det var tyst på kontoret, väldigt tyst. Trots att det satt 100 personer på kontoret. Visst, det var ett väldigt stort kontor, men pratar inte Finländare med varandra?! När jag pratade med några svensktalande kollegor så kändes det som om det liksom ekade i lokalen. Anar att SATW hade rätt.

”Det luktar nytt här” var en av de första saker som jag sa när jag klev in på nya kontoret. ”Det är bara ni svenskar som pratar om hur det luktar” påpekar min finska kollega. Tydligen är det inget som en finländare pratar om. Vi är grannar, men så olika, på både stora och små saker.

På damernas offentliga toaletter finns det inte bara toalett och handfat, utan även ett duschmunstycke. Är det något alternativ till bidé eller vad är det som pågår?

Inne i city är det otroligt svårt att hitta en sopkorg. Det finns på något enstaka spårvagnsstopp, men det var en jäkla kamp att hitta en.

Det är högertrafik på tunnelbanan. Inte vänstertrafik som i Stockholm. Man får tänka till gällande vilken sida plattformen man ska ställa sig.

På tal om lokaltrafik, biljettautomaterna är så praktiska, lättanvända och tillgängliga. Det går att betala med cash och kort och du kan enkelt få alla typer av biljetter. Kan vi få samma system i Stockholm, please?

Dessutom, det finns mer svenska runtom i Helsingfors än man kan tro. Skyltar i T-banesystemet, biljettautomater och till och med finlandssvenskar. Jag blev lika förvånad varje gång. Men mest praktiskt, alla finländare var väldigt bra på engelska.

Man går inte mot röd gubbe. Man gör det inte helt enkelt. Som svensk och speciellt Stockholmare sitter otåligheten i ryggmärgen och det är otroligt svårt att inte gå över en gata utan någon trafik, bara för att det visas en röd gubbe.

Nog för att man *ahem* har förutfattade meningar om finländare och deras alkoholkonsumtion, men jag märkte att flera ställen hade en *-markering på sina cocktails som gick att få alkoholfri. Tror inte att jag sett det så tydligt markerat på svenska menyer. Väldigt praktiskt för sådana som mig som inte dricker särskilt mycket.

Det finns inget Über i Finland (pga lagstifning), men man kan beställa taxi via SMS och då dyker det upp en bil snabbt. Alltså, det är bäst du har jackan och skorna på dig när du skickar, för när du lämnar porten står den och väntar.

Jag bodde i centrala Helsingfors, ett kvarter från största shoppinggatan och Stockmann, och dessutom var jag där en vecka innan jul. Men den där julstressen som genomsyrar hela luften i Stockholm den här tiden på året kände jag inte av. Det är som om finländare inte julstressar.

Vi svenskar att vill tro att vi är i framkant när det gäller teknik, som att vi är väldigt duktiga på kontantlösa betalningar. Men finländarna har kontaktlösa betalningar ÖVERALLT, och väldigt många verkar använda dem.

Som en sista grej, personalen i säkerhetskontrollen på Helsinki Airport var otroligt trevlig. När det tyckte en sak så konstig ut på röntgen och ville titta närmare på den så var de nästan ursäktande när jag erbjöd mig att öppna väskan. That’s how you do service, people!

Generellt hade jag en väldigt mysig långhelg i Helsingfors och jag kommer garanterat åka dit och besöka en sommar, så man kan få lite bättre väder, som grädde på moset.

 

Småsaker som gjort mitt liv bättre

Det finns små saker som man köper som förändrar ens liv. Kanske inte något världsomvälvande, men lite guldkant på vardagen. Jag har hittat två sådana den senaste månaden, så två av mina kanter är nu i guld.

Ägg är bra, kokta ägg är gott och även enkelt sätt att få i sig protein. Jag har varit alldeles för lat för att ta fram en kastrull och koka ägg. Måste ju vakta och ha timer på de jäklarna. Nu stoppar jag i ägg och vatten i denna underbara manick, och så skriker den när de är klara och voilà! Hårdkokta ägg (because that’s the way I like them) som är perfekta varje gång. Och jag han klä mig, sminka mig och piffa till håret samtidigt. Jag har senaste månaden ätit mer ägg än övriga året sammanslaget.

Den andra är den här fantastiska te-kannan från IKEA. Jag gillar te, men så trött på tepåsar och hålla på att jiddra med te-silar som bara skapar en massa disk för EN mugg te. Med den här superpraktiska kannan kan jag enkelt göra te för två stora koppar och det passar mina lös-teer helt perfekt. Det blir så mysigt såhär när det är kallt och mörkt och man inte kan pimpla kaffe i oändlighet, i alla fall om man inte vill sova om nätterna. Så här sitter jag med min tekanna och njuter av att ha den varma koppen i handen.
I kannan här är mitt kvällste, Sömntuta, från Tehörnan i Umeå.

Vad är dina tips på småsaker som gett ditt liv guldkant?

Det här med att prestera på gymmet

Jag har alltid varit en sån där overachiever, en duktig flicka. Jag har inte alltid varit bäst på allt, men där jag hade nån kontroll så skulle jag vara bäst. Bra var inte nog, bäst var det enda acceptabla. Detta är anledningen till att de ämnen som inte blev ett MVG i gymnasiet fortfarande stör mig. De där perfektionistiska tendenserna kan tära på en.

Så kommer vi till gymmet. Gymmet ska vara en plats att göra av med överskottsenergi, tömma hjärnan, fokusera på precis det man gör och göra det hela för den mentala hälsan. Allt sånt där trevligt. Men det är inte så det funkar i min ”duktig flicka”-hjärna.

För veckan hade jag ett pass med PT, dagens efter skulle jag köra knäböjspass på egen hand.

Uppvärmningen gick bra, men sedan packade jag på arbetsvikten, samma som jag jobbat med 4 dagar tidigare. Jag hakade av, klev ut och kände bara ”nej, det här går inte!”. Jag kände mig lika krokig och ostabil som en ostbåge. ”Okej, det blir inte stenhårt pass idag” tänkte jag och plockade av 7,5 kg, så det blev en vikt jag vet att jag klarar av. För säkerhets skull drog jag även på lyftarbältet.

Jag lyfte av, klev ut och började knäböja. Efter tre rep började det göra ont i knät, när de fem repen var över så var det lika kämpigt som om de var det sista setet, inte det första.

Jag gav upp, powerwalkade i uppförsbacke på ett löpband och gick sedan hem. Besviken. Kantstött. Stinkande av misslyckade.

Jag kunde inte ta mig till gymmet resten av veckan. Det gick inte. Mentalt fanns det en spärr. Gymmet var ett misslyckande, varför skulle jag gå dit igen?

Varför måste gymmet vara en prestation? Varför måste jag bli så upprörd över en dålig dag?

Så idag hade jag ett pass med PT:n. Det gick bra och jag kommer ha sjukt mycket träningsvärk de kommande dagarna. Det kommer bli bättre. Nu är det nya tag.

Det är fördelen med tiden, det kommer alltid en ny måndag, en ny vecka, en chans för en ny start. Ta den och gå vidare.