Certifierad sjöjungfru

Jag förstår inte hur svårt det ska vara för mig att få tummen ur och skriva ett inlägg. Speciellt när det är något kul som hänt.

Det är i alla fall så att jag har skaffat dykarlicense. Jag är nu PADI Open Water Diver-certifierad. Yay! 

Teorin var lätt bara man läste materialet ordentligt. Pooldykningen också fine, men undantag av det där med att ta av masken under vattnet.

Jag kan inte hjälpa det, det var bara SÅÅÅÅ läskigt. Min hjärna gick i baklås och jag klarade det inte under ordinarie pooldyken. Dessutom var vi även tvugna att klara med tjocka (ish) neopren-handskar och huva, vilket gjorde allt struligare.

Min lösning? Jag köpte till en extra dyklektion, fick världens snällaste instruktör och helt plötsligt så var de tinga problem och jag gjorde det hur många gånger som helst, även på botten av djupa delen av poolen (den var 4 meter djup, så det gick liksom inte att få panik och ta sig till ytan).

Sen var det en helg med totalt fyra dyk utomhus i torrdräkt. Det var otroligt jobbigt, men ju mer man gjorde det, desto mer kunde man njuta av själva dykandet för alla mindre saker blev lite mer naturliga.
Yttemperaturen var 17° och vi hade tydligen ovanligt bra sikt, med 6-8 meter. Lite roliga skulpturer på botten och en massa små nyfikna abborrar som kon väldigt nära och titta på oss, som om de undrade vad vi var för konstiga fiskar.

Nu har jag signat upp för Advanced Open Water Diver så jag kan öka mitt certifierade maxdjup från 18 till 30 meter. Men just nu har jag blivit förkyld och det är absolut inte okej att dyka förkyld (tryckutjämning och andningsproblematik och sånt).

Nästa mer exotiska dyk blir Mauritius i mars nästa år.

Fram till dess ska jag försöka friskna till och göra en runda till med Fantasea Diving dykskola.

http://www.fantasea.se/

Dykning – Vattnet och inte luften är problemet

För ungefär 2 veckor sedan bestämde jag mig för att ta dykarcertifikat. Så off I went till en dykshop som var kopplat till PADI so låg i närheten av kontoret och anmälde mig.

I måndags var det första teorilektionen (alla rätt på quizzen, yes!) och i onsdags första dykningen i pool.

Teori var easy då jag varit väldigt ordentlig och
1. läst hela boken.
2. Titta på hela DVDn.
3. Svarat på alla frågor i boken skriftligt.
4. Svarat på alla kunskapskontroller.
Jag var så förbered man kan vara. No problem.

Men sen kom pooldyket. Jag säger men, och det låter otroligt negativt, det är inte riktigt sant. Allt gick bra, förutom en sak: att andas med regulatorn utan masken på under vatten.

Av någon anledning så var det här egentligen det enda som jag var orolig för.

Först fick vi testa versionen att stående med vattnet, utan masken på, bara luta sig fram och stoppa ner ansiktet i vattnet och andas i regulatorn. Första doppet var jobbigt. Men sen bet jag ihop, stoppade ner huvudet och gjorde mitt bästa att fokusera på att bara andas genom munnen. Det kändes som om det pågick för EVIGT innan man fick en klapp på huvudet att ställa sig upp. Men jag klarade det.

Spola fram 3 timmar och vi har gjort en hel del övningar, bland annat att tömma delvis vattenfylld mask, plocka ur och slänga bort regulatorn för att sedan leta reda på den och att få luften avstängd. Inga problem. Inget känns särskilt jobbigt. Då är det dags för en av de sista sakerna: att med regulatorn i munnen, ta av masken, andas (i regulatorn då), ta på masken och tömma den.

Av någon anledning så går det inte för mig. När jag tar av masken får jag panik. Jag får en känsla av att jag kommer drunkna. Försöker flera gånger, men kan inte lugna ner mig. Klara inte av att fokusera. Reptilhjärnan har gått i baklås. Intellektuellt VET jag att jag klarar det här, det går jättebra att andas genom endast munnen, näsa kommer ”stänga av” med bara liiite fokus, men det gick bara inte. Jag var fysiskt och mentalt trött och det ledde till att jag inte kunde tvinga undan drukningsimpulsen som var så överdriven.

Prestationsångesten och den överväldigande besvikelsen efteråt gick nästa att ta på. Jag ville inte se någon i ögonen. Jag skämdes nå otroligt. Jag gillar INTE att misslyckas. Jag vill klara det här.

Så idag har jag tränat, liksom gjort dykarhemläxa. ”Hur då?” kanske du undrar. Jo, jag har snorklat utan mask i handfatet.

Jag vet, det låter helt sjukt. Men att sänka ner ansiktet under vattnet är det närmsta jag kan komma hemma. Jag satte en timer, stoppade ner ansiktet och andades. Efter några försök gick det.

Ska göra det några gånger till fram till nästa pooldyk och hoppas att upprepad exponering till det gör att jag kan känna mig lugnare och ge mig lite självförtroende vilket kommer hjälpa.

Bara att dyka i, head first!

Dagens random act of kindness

Efter att ha testat ett nytt pass på gymmet som lämnade mig yr och illamående så slet jag av ett skosnöre. Trött och halvt hjärndöd tar jag mig hemåt. Kliver av tunnelbanan, kommer ut från stationen och där ligger det, ett bankkort, helt ensamt på backen.

Jag gillar random acts of kindness, eller små snällheter i vardagen. Jag var helt slut, men jag kände att den som tappat kortet nog skulle vilja ha tillbaka det, för det skulle jag velat. Så här under följer den Instagram story som dokumenterade förloppet.

Så det var i alla fall en annan person vars kväll var bättre än mig.

Nu ska jag återgå till att titta på Vägens Hjältar och äta Havrefras.

Den överväldigande tröttheten

Jag är så trött! Helt utmattad. Det känns nästa lite läskigt.

Det är inte den typen av trötthet som kommer med depression. Den är mer som en våt, grå filt som lägger sig över allt. Den här är mer som om jag rör med genom sirap, allt är trögt och jag blir trött.

Det mest oroande är att jag inte säkert vet varför det känns såhär, men det finns några möjliga anledningar:

  1. Jag har slarvat med träningen – Träning ger energi, speciellt när jag tränar regelbundet. Jag har fuskat de senaste veckorna. Nu när jag försöker komma igång igen så kostar det mer energi än jag får tillbaka känns det som.
  2. Jag är ätit en massa skräp – Tog en långhelg och det blev alldeles för mycket skräpmat, socker och tårta. Från och med igår försökte jag skärpa mig och faktiskt äta lite vettigt. Kanske är detta abstinens.
  3. Jag har börjat min diet – Från och med igår började med min diet, för what time is better than the present? Skillnaden från enorms energiöverskott till ett litet energiunderskott kanske är en riktig downer.
  4. Jag håller på att bli/är sjuk – Jag undvek influensan i år (vaccinet kanske fungerade?), men kanske har jag åkt på nått som antingen inte riktigt brytit ut än, eller så har det brutit ut och jag ignorerar det.
  5. Jag är för stressad – Jag jobbar med en uppgift som är så repetitativ att den är självsdödande, men den tar hur lång tid som helst att göra och måste göra snabbt (vilket inte går). Det i kombination av nya kunder, handovers och teamändriongar/omorganisationer gör att det känns som om jag saknar fotfästet.
  6. Möjliga medicinska problem – Kan man bli trött av högt blodtryck? Är det det som spökar? För det är då inte pollenallergin som dragit igång då det fortfarande är snöstorm var varannan dag.
  7. Jag sover dåligt? – Fast jag sover som en stock och just nu genom hela nätterna så detta är nog inte anledningen att jag är trött.

Eller är det kanske en kombination av flera grejer.

Utredning pågår.

10 saker som förenklat min relation med mitt hår

Min relation till mitt hår är lite ambivalent. Jag älskar att fixa håret, samtidigt som jag önskar att jag aldrig behöver bry mig igen. Minst 1 gång per år får jag ett infall där jag funderar på om jag ska raka av allt, och samtidigt är det lite ångest att gå till frisören för att klippa det.

Vad jag insett är att min och mitt hårs relation inte är extremerna, utan det dagliga. Så här är några tips på saker som gjort mina värsta ”bad hair days” lite mindre hemska.

1. Hårborste

Jag skaffade mig en sån här hårborste för flera år sedan när mitt hår var helt sönderblonderat att det var som att försöka borsta hö med luskam. Blandningen av långa piggar som reder ut och det korta borsten som slätar ut är den perfekta kombinationen. När någon lånar den så får jag alltid höra ”vilken bra borste!”. Att inte behöva slita och dra för att reda ut trasslet är inte bara bra för håret, utan också en så bra känsla.

2. Plattång

Efter år med en plattång från Clas Ohlsson så var det dags att uppgradera, primärt då den andra tvärdog, helt plötsligt. Med rekommendationer från kollegor och lite research så blev det en plattång från GHD. Kanske inte så förvånande, då detta verkar vara den ALLA har, men den är så bra! Blir varm på några sekunder och bra plattor. Dessutom skön känsla när man klämmer ihop den. Väl investerade pengar.

3. Handduksturban

Jag lindar ALLTID in håret i en handduk efter jag tvättat det. Där får det sitta och torka till sig till sig innan jag fönar det, för att föna det torrt från dyngsurt gör att det blir så bångstyrigt att det inte går att hantera. Dessa turbaner är så praktiska och man slipper gå omkring med en stor handduk på huvudet, istället har man en lite microfiberturban som sitter som den ska.

4. Silkesdroppar

När håret är extra bråkigt och trassligt efter det är fönat så tar jag till silkesdroppar, speciellt i topparna (som fortfarande är rätt sönderblonderade). En liten liten mängd hjälper till att släta ut och få ordning på bråket.

5. Torrschampo
Alla har hoppas på torrschampo-tåget, eller hur? Jag kan inte fatta att Batiste är så pass bra som det är när det är så billigt. Visst, vissa dofter ger mig kväljningar, men väljer man rätt så är det en hole-in-one.
Räddar mig alla dagar då jag känner att jag vill vänta en dag eller två tills det är dags att tvätt håret.

6. Temporär hårfärg
Jag skulle sååå gärna ha en galen hårfärg, men jobbar man som konsult så är det inte helt passande. Dessutom vet jag av erfarenhet hur mycket underhåll som krävs. Men, man kan ju satsa på lite nice färg en kortare period och då är Colorista Washout perfekt. Håller lagom många tvättar, men värt att notera att har man sönderblonderat hår (som jag har på sina ställen) får man ta hjälp av en Fader för att bli av med det sista. #MyLittlePonyHairFTW

7. Hårinpackning

Fick den här för första gången i en Glossybox och det blev en game changer. Jag med mitt flygiga skandinaviska hår som samtidigt är torrt som halm behövde den här inpackningen. Den gör mitt hår så mjukt och återfuktat och dessutom luktar den otroligt gott.
Den här produkten gjorde att jag fick upp ögonen för Maria Nila som nu är min schampo/balsam-standard.

8. Hårmunk

Är det någon gång jag får komplimanger så är det när jag använder min största hårmunk. Det har varit min go-to för en bad hair day, och det leder ofta till komplimanger. Den är lätt att använda, men ju längre hår jag får, desto fler hårnålar måste man använda för att det ska se acceptabelt ut. Lite mindre praktiskt när man börjar bli ordentligt långhårig, men en snygg, clean look när man anstränger sig.

9. Knutfixare

När hårmunken är för mycket ansträngning, eller den känns för strikt är den här knutfikaren så lätt att använda, lättare än munken till och med. Den här räddar mig när jag har mornar när jag måste se respektabel ut på jobbet, men jag vill inte ens borsta håret. Snurra upp det på den här, och voilà! En lagom stökig up-do. Dessutom kostar den typ inget i jämförelse med värdet den ger.

10. Boxer braids

För nått år sedan lärde jag mig göra boxer braids på mig själv. Det är nog en av de bästa grejerna jag lärt mig själv de senaste åren. Perfekt för alla tillfällen, funkar på jobbet, funkar som en lite cool detalj på fest, passar perfekt för gymmet då den håller småhåren borta från ansiktet utan tio miljoner hårspännen. Kombinerar man dem med små genomskinliga hårsnoddar så blir det så fint! Uppsatt hår, men man ser ändå hårets längd, dessutom med en lite badass bitch-vibe. Kunde jag ha mitt hår i sådana här flätor varje dag skulle jag, men det är lite tröttsamt i axlarna att fläta dem och de klarar sig inte så bra över natten (blir rätt rufsiga).
Skulle du vara intresserad av att lära dig så är detta videon som jag lärde mig ifrån: